Peter Lucas Erixon – Fjärran händer   2 comments

Peter Lucas Erixon läser sin dikt Fjärran händer ur diktsamlingen Fotismer.

Peter Lucas Erixon-crop

Postat mars 4, 2013 av estraden i svenska diktare

2 svar till “Peter Lucas Erixon – Fjärran händer

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Tack för att Estraden lade upp denna uppläsning av Peter Lucas Erixon. Jag var inte där men gladde mig verkligen mycket åt att höra en annan version av denna dikt som heter Fjärran händer och finns i hans senaste lilla bok Fotismer som utgavs av Trombone strax innan jul. Jag anser Erixon vara en av sin generations allra mest intressanta författare. Hans verk har en oerhörd, märklig och rätt storslagen spännvidd. Från den smala poesin när han började och över romanerna som leker med både litterära och samhälleliga konventioner och fram till de två tre senaste böckera, romanen Stoft och vind som utspelar sig i New York och är hans andra ”amerikanska” roman, 2011 års osannolikt bra och starka Silversnöret (som skulle ha nominerats till August-priset om någon rättvisa funnes) och till den lilla psalmliknande Fotismer (den första mini-volymen i förlaget Trombones Svavel-serie). För er som inte läst denne filosofiske, intelligente och på flera plan spännande författare: grattis. Ni har något bra kvar. / Kalle

  2. Gustaf här, hej! Det här är en cool katt. Han skriver som ingen annan. Jag har hört PLE läsa just den här dikten (som ni haft äran att lägga upp! tack!) en gång i Umeå på Littfest. Han läste en otroligt fint vindlande (ny!) dikt, han var vad man kallar närvarande, i den livsstunden. Hade läst honom före Littfest och uppskattat men ingen superfavorit, men efter den där läsningen i Umeå växte intresset. Och intresset har besvarats rikligt. Har nu läst fyra, tror jag, romaner. Fint och skickligt genomförda, var och en på sitt eget sätt. Ibland ett existentiellt tomläge som jag kanske inte fullt ut pallar (om jag nu nödvändigtvis ska komma med någon kritik!), men i övrigt: SKICKLIGT. Ibland vindlande tankekonstruktioner. Bländande små mirakel-detaljer i den ibland omtagande prosan. Så olika böcker! Silversnöret! Hemlandet!! Man kan som storläsare inte passera förbi hans litterära röst, han är fullt i nivå med sin generationskamrat Mare Kandre. Men där MK:s prosa ibland, ganska länge, var glasartad så hade Erixon ett mod som öppnade på flera nivåer. Hans böcker är inte snabbt beskrivbara, men jag lovar, läs dem, en cool katt som sagt. /Gustaf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: