Tomas Tranströmer – Öppna och slutna rum   Leave a comment

 

Tomas Tranströmer läser sin dikt Öppna och slutna rum.

Öppna och slutna rum
En man känner på världen med yrket som en handske.
Han vilar en stund mitt på dagen och har lagt ifrån sig handskarna på hyllan.
Där växer de plötsligt, breder ut sig
och mörklägger hela huset inifrån.

Det mörklagda huset är mitt ute bland vårvindarna.
»Amnesti« går viskningen i gräset: »amnesti«.
En pojke springer med en osynlig lina som går snett upp i himlen
där hans vilda dröm om framtiden flyger som en drake större än förstaden.

Längre norrut ser man från en höjd den blå oändliga barrskogsmattan
där molnskuggorna
står stilla.
Nej, flyger fram.

Postat maj 16, 2012 av estraden i svenska diktare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: