Tomas Tranströmer läser sin dikt Madrigal
Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det är vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.
_____________________________________________________________________
MADRIGAL
Tomas Tranströmer
translated by Robin Fulton
I inherited a dark wood where I seldom go. But a day will come when the dead and the living change places. The wood will be set in motion. We are not without hope. The most serious crimes will remain unsolved in spite of the efforts of many policemen. In the same way there is somewhere in our lives a great unsolved love. I inherited a dark wood, but today I’m walking in the other wood, the light one. All the living creatures that sing, wriggle, wag and crawl! It’s spring and the air is very strong. I have graduated from the university of oblivion and am as empty-handed as the shirt on the washing-line.
Kommentera